Framtidens Skolas urspungliga idé

En idé om en lustfylld skola

Monica Englund 1994"

Så här skrev Monica i förordet till Framtidens Skolas första bok - Framtidens Skola – en idé om en lustfylld skola.

Eleven i centrum

Skolan har alltid varit ett område för olika synpunkter, uppfattningar och tyckanden. Detta är inte så konstigt – den är ju en av de få verksamheter i vårt samhälle som alla kommer i kontakt med och har egna erfarenheter av.

Traditionens makt är stark i skolan. För många är skolan en symbol för trygghet, något man vill ha kvar oförändrat i en värld av snabba förändringar.

Går vi tillbaka ett antal decennier var skolan en mycket stark auktoritet i vårt samhälle. Man ifrågasatte varken skolan eller dess lärare öppet och offentligt.

Numera är förhållandena helt annorlunda. Skolan har tappat sin auktoritet och samtidigt fått ett allt större ansvar för elevernas totala utveckling. Lärarnas ställning och status har däremot minskats. Trots allt så trivs de flesta lärare med sitt yrke, även om många är trötta och vädjar om arbetsro, medan andra är entusiaster och brinner av lust att anta nya utmaningar.

Vi har en bra skola i Sverige, säkert en av världens bästa. Men det får inte innebära att den går att göra ännu bättre.

Internationella signaler

I dagens internationella debatt är enigheten kompakt om att samhällsutvecklingen innebär krav på långtgående förändringar i skolans verksamhet. Inom OECD är man t ex överens om att kompetenskraven ständigt stiger för de flesta arbetsuppgifter och att skolan därför måste klara att ge högkvalitativ utbildning för alla elever.

Alla måste få bredare kunskaper och en beredskap för ett livslångt lärande och för arbete i lärande organisationer. Alla måste kunna ta ansvar och självständigt utveckla sin verksamhet.
Det räcker inte i framtiden att bara gör som man blir tillsagd.

Detta innebär ett kulturskifte – ett mentalt fotombyte!

De internationella signalerna återspeglas tydligt i de aktuella läroplansreformerna i Sverige. Regeringen är mycket tydlig i sina intentioner. Den svenska skolan ska förbereda eleverna för ett livslångt lärande och för arbete i lärande organisationer. Detta kräver att eleverna upplever skolarbetet som meningsfullt och stimulerande.

Under min tid som lärare har jag hittills varit med om tre läroplaner. Det är allmänt omvittnat att en ny läroplan inte nämnvärt påverkar arbetet i skolan.

Ska just dessa läroplansreformer åstadkomma en påtaglig förändring? Ja, kanske under förutsättning att lärarkåren får möjligheter till att få en bättre arbetssituation för sig själva och sina elever. Min uppfattning är att utvecklingen inte kan beslutas fram, utan måste ske inifrån. Den som ska förändra sitt beteende måste själv se vinsterna med förändringen.

Skolutveckling är inte heller något som kan åstadkommas med reformbeslut, utan måste som all utveckling ta form i huvudet hos de professionella, dvs. skolans lärare. För att skolutveckling ska komma till stånd krävs att lärare tänker nya tankar, men för att tänka nya tankar krävs självtillit.

Har lärare tillräcklig självkänsla kvar? Vågar lärare lita på sina egna erfarenheter och slutsatser?

Lärande organisation

Lärare har i alla tider reflekterat över arbetssituationen. Över hur han eller hon ska få eleverna att förstå. Genom att våga lita på sin egen reflexion och tillsammans med kollegor analysera vad som händer i mötet med elever kan skolan själv utvecklas till en lärande organisation. Detta är en förutsättning för att skapa en god utvecklingsmiljö för eleverna.

Vi vet så oerhört lite om den framtid våra elever kommer att möta. Vad kommer de att behöva för kunskap? Vad kommer att vara viktigt för dem för att få ett bra liv? Forskningen kommer inte att hinna före och ge oss svaren. Hur duktiga vi än är på att förmedla fakta kan ingen begära att vi ska lära ut det som ännu inte finns!

Men vi vet att nyfikenhet och lust att lära kommer de att behöva. De kommer att leva i en värld av snabba förändringar och måste ha en beredskap att ständigt lära nytt. De måste ha självkänsla och förmåga att tänka nya tankar och de måste tillsammans med andra kunna lösa problem och ta ansvar. Gör vi vad vi kan för att ge beredskap för detta?

Det känns nästan generande, när Jarl Bengtsson, chef för OECD:s pedagogiska forskningsinstitut i Paris säger: ”Det minsta man kan begära av skolan i dagens samhälle är att man lämnar ifrån sig ungarna med samma lust att lära som de hade när de kom till skolan.”

Skolan måste bli en plats som barnen längtar till - inte bara när de är 6 år och ännu inte börjat, utan även när de är 15 år på hösten i årskurs åtta.

I dag växer insikten att skolan är nödvändig och viktig i samma takt som den tappar kopplingen till vad som känns viktigt i ens eget liv. Skolan tenderar att bli en transportsträcka till det verkliga livet.

Det är sedan länge känt att inlärningsforskning och annan forskning pläderar för en annan typ av inlärning än katederundervisning, dvs. en helt annan skola. En skola där arbetet går ut på att förstå, att tänka och lösa problem.

Forskning i klassrum har visat att för eleverna går skolan i mångt och mycket ut på att söka de svar som gör läraren nöjd. Det är viktigare att få bra betyg än att förstå innehållet i det som ska läras. I skolan är det den som vet mest som ställer frågorna och de som vet minst som söker svaren. Det borde vara tvärt om! Elevernas intresse och skapande tankekraft är inriktad på att ta reda på hur läraren tänker.

Människan är skapad för att lära, om det finns mening i lärandet. Det lilla barnet lär sig av egen kraft modersmålet, för att kunna kommunicera.

Barnen räknar själva ut hur grammatiken fungerar och lär sig tala korrekt utan undervisning. Barn föds till världen som forskare och fortsätter att vara det ända tills de möter utbildade pedagoger, som ser som sin uppgift att lära ut rätta svar. Den framtida skolan måste bygga på principen om det lustfyllda lärandet.

Ge eleven ansvar för sitt lärande

Om de professionella tar ett djupare ansvar för skolutvecklingen är det en självklar utgångspunkt att eleverna vill lära och ta ett eget ansvar. Eleven utgör den största outnyttjade resursen i skolan idag. ”Eleven i centrum” måste äntligen bli en verklighet. Eleverna har ett medansvar för sitt eget kunskapsinhämtande. De måste därför ges stora möjligheter att själva forma sina studier, att kunna vara aktiva och skapande.

Lärarens arbete är för svårt och komplicerat för att vara ett ensamarbete. I Framtidens skola arbetar personalen i lag för att komplettera varandras kompetens.

Alla ska känna delaktighet och ansvar i skolans arbete, miljö och utveckling. Läraren ska vara handledare, inspiratör, kunskapsförmedlare och forskningsledare. Men också entusiasmerare och utvärderare.

Lärarprofessionalism innebär att organisera, i lag eller enskilt, elevernas inlärningssituation samt att ta ansvar för elevernas utbildning. Optimalt arbetar lärarlaget i en självständig arbetsenhet med ansvar för ekonomi, pedagogik, planering, schema mm.

Framtidens skola utvecklas genom att lärarna tillsammans utforskar hur man kan skapa bättre betingelser för elevernas lärande. Ju mer lärarna är nyfikna på hur eleverna tänker, desto större är chansen att eleverna lämnar skolan med samma lust och nyfikenhet som när de lärde sig tala.

Monica Englund